KR: Tele2 Sverige AB ./. Post- och telestyrelsen och Telia Company AB (mål 954-19)
Kammarrätten i Stockholm har i dom den 16 december 2019 avslagit Tele2:s överklagande av PTS beslut att upphäva regleringen på marknaden för fasta telefonitjänster (ofta kallat GTA).
Post- och telestyrelsen (PTS) beslutade den 14 december 2016 att marknaden för fasta telefonitjänster inte hade sådana särdrag att det var motiverat att förhandsreglera den. Detta överensstämde med kommissionens bedömning i rekommendationen om relevanta marknader från 2014, där den inte längre fanns med. PTS upphävde således det tidigare skyldighetsbeslut från 2013. I beslutet gjorde PTS bedömningen att fasta telefonitjänster via PSTN-, ISDN- och ip-telefoni är utbytbara från ett efterfrågeperspektiv i sådan omfattning att dessa tjänster ska ingå på samma relevanta slutkundsmarknad för fasta telefonitjänster. PTS fann att det s.k. trekriterietestet inte var uppfyllt, dvs. att marknaden för fasta telefonitjänster inte hade sådana särdrag att det är motiverat att införa skyldigheter enligt LEK.
Beslutet överklagades av Tele2 Sverige AB.
Förvaltningsrätten avslog i dom den 15 januari 2019 Tele2:s överklagande (mål 1641-17). Förvaltningsrätten delade PTS bedömning att PSTN-baserade fasta telefonitjänster och ip-baserade fasta telefonitjänster skulle betraktas som utbytbara ur ett slutkundsperspektiv och placeras på samma marknad. Förvaltningsrätten fann vidare att vad Tele2 anfört inte gav anledning att tvivla på riktigheten i PTS bedömning att det fanns goda förutsättningar för marknaden att utvecklas mot effektiv konkurrens under den kommande treårsperioden. Det andra kriteriet i det s.k. trekriterietestet var därmed inte uppfyllt, och marknaden hade därmed inte sådana särdrag som gör det motiverat att förhandsreglera den enligt LEK.
Tele2 överklagade förvaltningsrättens dom.
Kammarrätten ansåg, mot bakgrund av den utredning som fanns i målet, att PSTN-telefoni och ip-telefoni skulle placeras på samma marknad. PTS hade alltså skäl för att definiera den relevanta marknaden på det sätt som har gjorts i det överklagade beslutet. Kammarrätten ansåg vidare att det andra kriteriet inte var uppfyllt, och att marknaden inte hade sådana särdrag som gör det motiverat att förhandsreglera den enligt LEK. Överklagandet avslogs därför.
KR:s dom får enligt LEK inte överklagas.