KR: Borderlight AB ./. PTS m.fl., mål nr 2597-17; tillträde till ledningar i byggnader med stöd av 4 kap. 13 a § LEK

PTS beslutade den 9 mars 2016 att avslå Borderlight AB:s ansökningar om att PTS, med stöd av 4 kap. 13 a § LEK, skulle ge Borderlight AB (nedan Borderlight) tillträde till ledningar i fastigheter som ägs av Uppsalahem AB (nedan Uppsalahem). Borderlight överklagade PTS beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm som fastställde myndighetens beslut i dom den 20 mars 2017. Borderlight överklagade förvaltningsrättens dom till kammarrätten i Stockholm som i dom den 4 april 2018 har avslagit bolagets överklagande. Nedan följer en sammanfattning av kammarrättens slutsatser i målet. 

Kammarrätten konstaterar att 4 kap. 13  § LEK är en bestämmelse av fakultativ karaktär. Det finns således ingen skyldighet för PTS att besluta om förpliktelse till tillträde om rekvisiten i bestämmelsen är uppfyllda. PTS får istället, i varje enskilt fall, göra en bedömning av om ett tillträde är proportionerligt utifrån vad som framkommit i ärendet och efter en objektiv prövning.

Kammarrätten förtydligar vidare att det, när det rör sig om ett sådant ansökningsförfarande som i det aktuella ärendet, åligger sökanden att visa att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen är uppfyllda. Kammarrätten anser inte att PTS eller förvaltningsrätten har brustit i sin utredningsskyldighet i handläggningen av ärendet/målet.

Den omständigheten att Borderlight behöver tillträde till de aktuella ledningarna för att kunna uppfylla de civilrättsliga avtal som träffats till följd av en offentlig upphandling kan enligt kammarrätten inte i sig utgöra skäl för ett ingripande enligt 4 kap. 13 a § LEK. Inte heller enbart den omständigheten att en slutanvändare, till följd av upphandling, har ställt vissa krav på förbindelser som förutsätter tillträde till svartfiber kan utgöra sådana skäl.

Kammarrätten gör slutligen en proportionalitetsbedömning och kommer då fram till att ett tillträde inte skulle vara proportionerligt i förhållande till det intrång i äganderätten som åtgärden skulle medföra. Kammarrätten lägger i sin bedömning bl.a. vikt vid att det KO-avtal som Uppsalahem har ingått med Telenor Sverige AB föregåtts av konkurrensutsättning och att den KO-modell som valts medför att slutanvändarna i Uppsalahems fastigheter kan välja mellan olika tjänstetillhandahållare. Borderlight har således samma möjligheter som andra tjänstetillhandahållare att tillhandhålla kommunikationstjänster till sina slutkunder. Ett ingripande bedöms därför inte som nödvändigt för att skapa effektiv konkurrens. Det förhållande att en slutanvändare ställer vissa särskilda krav på förbindelserna, som det aktuella KO-avtalet inte medger, kan enligt kammarrätten inte heller i sig anses tillräcklig för att ett ingripande ska anses proportionerligt.

Kammarrättens dom kan inte överklagas.